Kanske ingen överraskning...

Gjorde ett litet text på Internet - vilken Nalle-Puh-figur är du. Och mycket riktigt, jag är Nasse.

Rekreation

Har tagit några prostdagar för att vila upp mig - det behövs kan jag säga!

Här kan man se lite av vad som bjuder vila och rekreation för just mig - min guddotter Ebba som lärt sig att båda åla, krypa och sjunga för sig själv i vagnen.

Skammens tablettask

Jag måste bekänna en sak.

Det står en liten ask TuttiFrutti på hörnskåpet i vår hall. Oöppnad. Förmodligen är det den längsta noterade överlevnaden någonsin för godis i det Klefbeckska hemmet. Asken har stått där sedan någon gång i mellandagarna, då vi stal den av ett barn på ICA.

Det är inte fullt så illa som det låter. Så här var det:

Vi var och handlade på ICA en förmiddag efter jul. Före oss i kön stod en familj med två barn i 2-5-årsålden. Barnen hade fått varsin tablettask, som de omsorgs- och vördnadsfullt lade upp på bandet. Vi tittade ömsint på dem och mindes lördagsgodisets magiska tid, innan vi lastade upp våra egna, mindre magiska varor, betalade dem och packade ned dem. När vi så kom hem, packade maken upp kassen och utbrast lyckligt:

- Har du köpt TuttiFrutti?

Iskall chock infann sig. Barnets ask måste hamnat på fel sida om avskiljaren på kassabandet och sedan i förbifarten hamnat i vår kasse. Sånt händer. Hela tiden. Men blotta tanken på barnet som packade upp sin kasse hemma i sitt kök och insåg att godisarna var borta fick oss båda två att känna oss som barnmisshandlare. Och tanken på att åka tillbaka till Järna och försöka spåra upp tablettaskens rättmätiga ägare kändes inte bara omöjlig, utan aningen överdriven. Men äta upp den, det klarar vi inte riktigt.

Jag vill gå på bio!

För en gångs skull sammanfaller min längtan efter plyschstolar, popcornlukt och stor duk med att rikt utbud på filmer jag vill se. Jag får se om det blir någon utflykt till huvudstaden eller i alla fall till Kungens Kurva på fredag. Här är de filmer jag helst vill se just nu:


Ända sedan Felicity har jag gillat Keri Russell. Dessutom tycker jag konceptet "en-paj-för-varje-känsla" låter tilltalade.

Jag har sett massor med recensioner som säger att Juno är den bästa filmen på evigheter i sin genre. Dessutom ser de så söta ut på bilderna i pressmaterialet. Och så tycker jag att Juno är ett så fint namn, speciellt sedan jag läste Part of the furniture, som för övrigt har en liknande tematik.

Försoning var en ruskigt bra, men ganska obehaglig bok, som tycks ha blivit en strålande film. Keira Knigthley är alltid bra, och ännu bättre är Romola Garai som spelar hennes lillasyster. James McAvoy pratada väl för filmen hos Parkinson och dessutom finns det ingen period som gör sig bättre på film rent estetiskt än 30 och 40-talen.

Jag får återkomma när jag sett någon av dem. Om ni har tips på vilken man ska välja, eller på någon annan, så är jag tacksam!

Jag VET att jag är lutheran...

...men det här är så vackert!

Utmanad igen...

Jag hade egentligen tänkt fördjupa mina reflektioner om skillnaden mellan mänsklig rättvisa och gudomlig rättfärdighet, men jag har faktiskt ingen som helst lust med det just nu. Nöjer mig med att slå fast att det är skillnad och att det är tur för oss det.

Istället svarar jag på Ebbas Mammas utmaning och berättar sju sanningar om mig själv:


1. Vi har en flaska handsprit på personaltoaletten på jobbet. Jag tycker hela idén med handsprit är så tilltalande att jag använder den flera gånger om dagen. Så nu flagar jag mellan fingrarna.

2. När jag kör bil pratar jag inte helt sällan för mig själv. Och med Gud.

3. Jag är republikan

4. Jag tror att Jesus bokstavligen gick på vatten, förvandlade vatten till vin samt uppstod. Och allt det andra med.

5. Jag sjunger psalmer när jag duschar.

6. Jag äter hellre spaghetti och köttfärsås än fil och smörgås till frukost.

7. Jag har aldrig rökt och det beror lite på att jag inte förstår hur man gör.

Måste ju utmana vidare också - Kaplanen, Ulrika och Heléne, varsågoda!

Gud är orättvis

Gud är orättvis, det är vårt enda hopp, sjöng kantor V i söndags.

Det är skillnad på rättvisa såsom människor känner den -alltifrån jämna nivåer i saftglas till lika löner - och på rättfärdighet, såsom Gud känner den. Men de är lätta att blanda ihop, eftersom det bara är det första vi kan ha empirisk kunskap om. Men tänk om Gud var rättvis på vårt sätt?

Så här tänker jag. Mänsklig rättvisa, såsom vi känner och utövar den, är felbara människors system för att göra den fallna världen uthärdlig, för att gåtfullt återspegla Guds rättfärdighet, om vi så vill. Men eftersom vi är felbara samtidigt som regelverket (Guds Lag) är absolut blir rättvisan lätt både obarmhärtig och motsägelsefull om den drivs till sin spets. Guds rättfärdighet däremot, utövas av Gud som är sanning, rätt och kärlek. Han har på fötterna för att kunna döma rättvist i gudomlig bemärkelse och det gör han också. Men straffet hamnar på Honom själv i Jesus och genom honom får vi del av Guds nåd.

Och det är den nåden som sången jag citerar ovan beskriver som orättvis. För vore Gud mänskligt rättvis skulle alla de senkomna vingårdsarbetarna få mindre betalt och rövaren på korset skulle inte komma till himlen. Nåden skulle inte överflöda om Gud var mänskligt rättvis. Men eftersom Gud är nådig, så får också vi som inte förtjänat det del av Hans gåvor. Och därför är det vårt enda hopp att Gud är orättvis/nådig. Tycka vad man vill om användningen av ordet, men jag tyckte den var bra.

You make my day

Nu antar även jag utmaningen och ger följande bloggare min "Du gör min dag"-utmärkelser:

All I want - Monicas blogg. Utlandssvenskan Monica skildrar träffsäkert både livets, trons och den kyrkliga verklighetens många sidor. En relativt ny bekantskap i bloggvärlden som jag är mycket glad över att ha gjort. Monica gör mig glad!

Prästerik - kollegan Erik i Örebro har en blogg som är både ödmjuk och rättfram. Erik skriver om kyrkopolitik, om församlingsliv, om Etiopien och om pepparkakshus, alltsammans lika läsvärt.

Biblioteket i Amarout - signaturen Falstaff levererar välskrivna, roliga och intressanta inlägg om både histora, kultur och kultushistoria. Samt en och annan finurlig serieruta eller Youtube-klipp.

Karin Långström Vinge - Karin får en en extra guldstjärna eftersom det var hennes blogg som inspirerade mig till min. Även om jag inte alltid håller med Karin kyrkopolitiskt och teologiskt, är hennes blogg både rolig, intressant och dessutom fylld med roliga länkar!

Hosanna - Hosanna kan, som jag redan tidigare skrivit, konsten att kombinera bråddjup med asgarv utan att det blir ett dugg ytligt. Därtill bjuder hon på ett rikt mått av samhällsengagemang, nya kunskaper om oljor och mineraler samt sina egna teckningar.

Ebbas Mamma - Här är jag gravt partisk eftersom blogginnehavaren är min bästa väninna IRL, men inte desto mindre är Lisas utsagor om sin fågelskådande och heminredningsintresserade make, hennes ilskna köttfärsreflektioner samt inblickar i den föräldralediga livet på Vikbolandet några av mina favoritblogginlägg alla kategorier.

Ibland är det skönt att vara galen - Heléne är en stilistisk begåvning utan dess like. Hon skriver okonstlat och snyggt om både det som är riktigt roligt, det som gör riktigt ont och det som är alldeles vanligt.

Sedan finns det förståsmånga andra bloggar som jag läser med nöje och intresse - Kaplansgården, Kyrksyster, Angelos och många fler. Jag tror jag får följa upp det här inlägget med ett "Du gör min dag II" någon gång framöver!

Men fatta vad jag menar då pucko!

Den otrevliga rubriken är avsedd för Blogger. Trycker jag på Enter så menar jag "Byt rad".
Kan jag inte byta rad blir det inga styckeindelningar och har jag inga styckeindelningar så blir det fult! Gör som jag säger så folk kan läsa vad jag skriver!! Gahhh!!!

Nostalgisk nu igen...

Tittade just in till Mikaels församling i Örebro, där jag gått i söndagsskolan, juniorerna, konfirmerats, sjungit i kören Ad Fontes och en massa andra saker. Nästan så jag fick lite hemlängtan...tur att Youtube är full med gamla gospelklassiker från den tiden...även om mellansnacket är på tyska är kompet detsamma. Solisterna är något säkrare än jag var, måste jag dock medge...

Längta hem kan jag också ibland göra till min studentförsamling i Uppsala. Bortsett från gemenskap och studentliv så där i allmänhet fanns (och finns) det där ett rikt gudstjänstliv, regelbundna böner, och ett lekmannaengagemang som man bara kan drömma om i den s.k. verkligheten.

Ett tredje ställe som kan generera lite hemlängtan är min missivförsamling i Mariefred. Jag kom dit lite mosig efter att ha vantrivts så förfärligt under utbildningens sista tid, och möttes av pedagogisk kärlek, generositet och inte minst tålamod från både personal, frivilliga och församlingsbor, konfirmander och KU-are.

Fast visst är det bra där jag är också...

En ny hjältinna

Inspirerad av min bloggande kollega Ulrika har jag omsider börjat läsa Jane Eyre av Charlotte Brontë.


Den är jättebra, men det är nästan så jag sörjer att jag inte läste den för tio år sedan, för då hade jag tyckt den var fullkomligt underbar. Förstår inte riktigt hur jag lyckats missa den, för under en tioårsperiod (10-20 år) läste jag bokstavligen allt i den genren (oavsett kvalitet) jag kunde komma över. Jag har inte ens sett den på TV, trots att det finns säkert tio versioner av den.



Men nu är det som det är och jag får glädjen att läsa den nu istället. Och önska att jag var lite mer som sakliga, förnuftiga Jane och vara tacksam över att mannen i mitt liv är bra mycket sakligare och förnuftigare än både mr. Rochester och mr Rivers...

Om vänskap och ålder

Har varit på utflykt över söndag-måndag, till Kaplansgården, där förutom Kaplanen också Ebbas Mamma bor. Det var, som alltid, mycket trevligt. Det är en välsignelse med vänner i vars sällskap man inte ens kommer på tanken att förställa eller censurera sig, utan bara kan vara precis så eljest som man är och prata om precis vad som faller en in, oavsett om det är nattvardsteologi, skomode eller om tandoorikyckling är gott eller äckligt.

Vi hänföll också till att titta i fotoalbum från den tiden då vi alla fyra var teologie studenteranden och för första gången suckade vi eftertryckligt vi åt hur unga (och smala) vi var på den tiden. Och ändå är det ju inte så där vansinnigt länge sedan - sex, sju år är ingen ålder på en häst även om man lätt byter både liv och klädstorlek under en sådan period. Men ålder är helt klart relativt. Mina konfirmander tycker jag är fullständigt utgammal, mina kollegor i 55-årsåldern tycker det är skrattretande att jag ens får ett sånt där brandgult pensionsbesked och själv tycker jag det är lite fånigt när Katie Melua sjunger "Feeling twenty-two, acting seventeen..." För jag tycker inte skillnaden däremellan är så jättestor.

Filmisk utmaning

Som svar på Helénes utmaning presenteras här min första, min största och min värsta filmpupplevelse. Jag ser också fram emot att få dela mina läsares dito!

1. Min första filmupplevelse ska enligt familjetraditionen ha varit Emil och Griseknoen. Jag minns det själv endast mycket vagt, men tycker fortfarande att det är den bästa Emilfilmen. Speciellt svag är jag för auktionen i Backhorva och när Emil "virkar för nökterheten" och slår sönder borgmästarinnans körsbärsvin.

2. Min största filmupplevelse är faktiskt svår att bestämma. Men jag får nog ändå stanna vid när jag som femtonåring såg Schindler´s list på Filmstaden i Örebro tillsammans med tre klasskompisar (som inte hade fyllt femton än). Vi satt på första raden och hade inte en chans att värja oss. Jag kunde inte sova ordentligt på flera dagar efteråt och skrev massor med specialarbeten och uppsatser om Förintelsen under resten av högstadiet.

3. Min värsta filmupplevelse var en fruktansvärt obehaglig tecknad film om kärnvapenkrig som vi fick se med Fritids på någon sorts filmklubb. En tant och en gubbe bodde i ett hus på landet, bunkrade en massa mat och gömde sig under köksbordet. Efter bomben dog deras djur, de tappade håret och så blev de sjuka och dog. Riktigt varför man skulle visa en sådan film för en massa elvaåringar har jag aldrig riktigt förstått.

Några andra gyllene filmögonblick:

The Shining - jag begrep bokstavligen inte vad som skulle vara så läskigt - jag hade precis kommit hem från antagningskonferensen och var för trött för att riktigt förstå vad de där barnen och allt blodet gjorde där...

Jalla, Jalla - den första film maken och jag såg tillsammans på bio.

Iris - så mycket har jag aldrig gråtit åt en film. Det gick åt en hel rulle hushållspapper.

Love Actually - en jultradition som maken och jag har skapat. När allt är färdigt kvällen för julafton, fixar vi lite glögg och omväxlande myser och skrattar.

Kontraproduktivt men vackert

Tänkte muntra upp oss med någon trevlig film så här på fredagskvällen. Hyrde fyratimmarsversionen av Doktor Zjivago (med bl.a. Keira Knigtley och Kris Marshall). Den var faktiskt väldigt fin, men så där munter vet jag inte om jag blev... *snörvel*....

Margit-Sahlinklänningen

Liza frågade hur Margit Sahlin-klänningen egentligen ser ut och hur jag använder den.

Den här varianten på prästklänning, som enligt mina källor ska vara utformad av Margit Sahlin själv, är "mitt-på-vaden-lång", lätt utställd och med ärmslut som är uppvikta med likadana kantband som kragen har. Elvan fästs med en knapp eller med knytband, men klänningen kan också bäras med ett kors som halsen.

Jag använder min klänning (som går under namnet Margit, inte helt otippat) precis som mina mer ordningssamma kollegor använder sina kaftaner - alltså på begravningar, högmässor och andra högtidliga sammanhang. Anledningen till detta är att jag känner mig ruskigt obekväm i kaftan. Dessutom hade min mamma alltid hade sådana när jag var liten, så jag tycker att en "riktig" präst ska se ut så.

Tyvärr har har jag ingen helfigursbild, och efter massor av Googlingar fick jag inse att det inte fanns någon på nätet heller, så ni får hålla till goda med min glada nuna och sneda elva :-)

Bäst!!!

Med risk för att vara något enahanda - här är ytterligare en bra låt!

Jag är alldeles Meluafierad nuförtiden...idag kom mina skivor!!

Kyrkskor - ett kärt besvär

Jag behöver ett par nya kyrkskor - alltså skor som fungerar i liturgiska och andra kyrkliga sammanhang typ begravningskaffen och sånt. De par jag växlar mellan nu är dels ett som jag har köpt på Coop Forum i Uppsala 2001 och egentligen borde ha slängt dem för länge sedan, och ett par jag haft utomhus så mycket att de är alldeles snedskavda. Alltså är det dags för en ny investering. Mina krav på goda kyrkskor är följande:

1. Ingen klack eller mycket låg sådan - jag ser så vinglig ut annars.

2. Svarta - de måste matcha Margit-klänningen.

3. Inte lack, stora spännen eller konstiga mönster.

4. Tysta - det ska inte säga klick klick när man närmar sig.

5. Mjuka - skoskav gör dig ofelbart till en sämre liturg.

Alltså, släta, platta, diskreta skor som inte blänker eller låter. Hur svårt kan det vara? Svaret är att det är väldigt svårt, speciellt om man försöker hålla sig under tusenlappen. Jag har idag letat igenom Södertäljes alla skoaffärer och kan bittert konstatera att om skorna inte har rosaprickig insida, så har de kilklack, och har de inte kilklack har de dödskallar av fuskstrass på nosen, och har de inte det så är de så lackiga att man kan spegla sig i dem.

På Knulp i Stockholm finns emellertid resurser. Kanske att jag ska slå till på ett par sådana här ändå...

Bilden är från www.knulp.se

Oxveckor

Mamma brukar kalla januari och februari just för det - oxveckor. De är många, de är långa och de är inte sällan rätt mörka, arbetssamma och händelselösa. Själv tog jag bort julpyntet, ljusstakarna och granen idag och även om det känns skönt så blev det plötsligt riktigt mörkt och riktigt påtagligt hur grymt långt det är till påsk.

Min alltid lika kloka vän Ebbas Mamma delgav mig en metod mot oxvecko-ångsten imorse: Planera in något roligt och köp lite nytt smink. Inga stora saker, men det funkar faktiskt. Roligt utflykt planerad till helgen, samt en ny mascara på inköpslistan gör slasket, mörkret och avståndet till kyndelsmäss, våren och påsken lite lättare att bära.

Mera Katie Melua

Det finns nio miljoner cyklar i Peking

Man har rätt att ändra åsikt

...men ibland blir det lite märkligt. Som de här citaten från turerna kring biskopsvalet i Västerås. Uppenbarligen satt det där första inte så djupt. Kanske hade varit bättre (och mer demokratiskt) att stå för det ideologiska kriteriet redan från början?

" Vi ska ha den person som vi bedömer som bäst. Vi tittar inte speciellt mycket på vilket parti de tillhör", säger Lars Rydje (s), stiftsstyrelsens förste vice ordförande och ledamot av beredningsgruppen. (Kyrkans Tidning 25/10 2007)

Vi har satt upp tre kriterier för den vi vill se som ny biskop. Det ska vara en kvinna, hon ska ha de nödvändiga kvalifikationerna och hon bör dela vår ideologi. Det senare vill jag inte sticka under stol med. (Rydje i Kyrkans Tidning 3/1 2008)

Personligen tycker jag vare sig kön eller partiideologisk tillhörighet borde finnas med bland kriterierna inför ett biskopsval. Man blir inte automatisk en bättre teolog, präst och kyrkoledare för att man är kvinna. Men inte sämre heller. Och vad beträffar förhållandet mellan sekulär och kyrklig politik är väl detta ett exempel så gott som något hur märkligt det kan bli?

Tack Gud för Youtube!

Jag hittade en så söt sång nu igen.

Speciellt det här:

If I was in jail I know you’d spring me

If I were a telephone you’d ring me all day long

If I was in pain I know you’d sing me soothing songs

(...)
If I was hungry you would feed me

if I was in darkness you would lead me to the light

If I was a book I know you’d read me every night

(Mike Batt 2007)

Lyssna på Katie!

Julen 2007 i bilder

Än är julen inte slut, men här kommer ändå en liten bildkavalkad för att beskriva hur den hittills sett ut.

Beundran av gran

Granen 2007

Julbordet 2007

Julbonaden - den största julklapp jag nånsin fått!

Julkrubban i Vårdinge med sitt nya stall

Summering av AD 2007

Hittade en lista hos Anna som jag genast annekterade. Uppmanar mina bloggande läsare att göra detsamma!

Vad gjorde du 2007 som du aldrig gjort förut?
Oj, massor med saker. Åkte till Rom, satte båt i sjön, gjorde EKG och hade julnattsmässa bland annat.

Håller du dina nyårslöften och ska du ge ett för 2008?
Jag ger sällan nyårslöften och kan inte minnas att jag gjor det det i fjol.

Fick någon i din närhet barn?
Ja, flera. Men närmast mitt hjärta står Ebba, hederssysterdottern och fadderbarnet.

Dog någon i din närhet?
Nej.

Vilka länder besökte du?
Italien

Vad skulle du vilja ha 2008 som du saknade 2007?
Träningsmotivation och kaxighet

Vilket datum från 2007 kommer du minnas, och varför?
Förmodligen 22 juni (Ebbas födelsedag som också var midsommarafton) och julafton. Jag är bra på att minnas jular.

Vad var din största åstadkommelse?
Finns det ett ord som heter åstadkommelse? Jag fick fast anställning den 1 januari, och det kan väl tänkas vara en sådan, även om min insats i det hela gjordes 2005-2006 (när jag vikarierade i den församling jag nu har fast tjänst i)

Vad var ditt största misslyckande?
Mina svarta stunder av misströstan, bitchighet och oginhet

Vems beteende förtjänade att firas?
Makens, han är bäst alla kategorier.

Vems beteende gjorde dig ledsen eller arg?
Det talar jag inte om.

Var tog det mesta av dina pengar vägen?
CSN och bilverkstan...nej, jag vet inte riktigt.

Vad gjorde dig jätte-, jätte-, jätteexalterad?
Det har inte varit ett så exalterat år, faktiskt.

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2007?
Lily Allens LDN

Bästa filmer 2007?
Den enda jag minns att jag har sett är Trollflöjten. Och den var ju rätt bra. Jag håller på att bli lika kass som mamma och pappa på att gå på bio.

Vad önskar du att du hade gjort mer av?
Skrattat

Vad önskar du att du hade gjort mindre av?
Oroat mig

Favorit TV-program?
Tre Kärlekar

Vilken var den bästa boken du läste?
Ständigt dessa valsituationer... Men jag säger ändå "Anybody out there" av Marian Keyes. Den skulle kunna användas i sorgegrupper för unga vuxna, så bra är den.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Åt smörgås och semla i goda vänners lag, enligt traditionen

Hur skulle du beskriva din stil 2007?
Mycket piratbyxor, blusar och platta skor. Ingen större variation från tidigare.

Hur höll du dig ifrån att bli galen?
Gud, kärlek och Grey´s Anatomy

Vem saknar du?
Mormor. Alltid.

Vem var den bästa nya personen du träffade?
Erik

Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2007:
Jobbar man för mycket på fel sätt blir man yr i huvudet

Lärde du dig något nytt under 2007?
Prefationen för kyrkoårets slut föll till sist på plats.

Vad vill du lära dig under 2008?
Det jag behöver

Bekvämlighet före estetik

Idag har jag gjort något som flertalet mig närstående personer uttryckligen sagt åt mig att låta bli. Nämligen köpt mig ett par Crocs att ha som inneskor på jobbet (och med jobbet menar jag Sankta Ragnhildsgården till vardags, INTE några som helst kyrkorum). De är verkligen fruktansvärt fula, men lika fruktansvärt bekväma och det fick vara viktigast den här gången.

Och var bara lugna, mina är inte gröna.

Bra om attityden till gudstjänsten

LÄS detta som Stillsam skrev för några dagar sedan.

Klok som alltid!

Tillbaka!!!

Lite tunn om sin annars runda mage, lite hes i jamet och väldigt hungrig, dök missen tills sist upp. Hussen matar henne som bäst med allt vad huset förmår och matte drar många lättnadens suckar!

Något till tröst

Tröstar mig med lite nostalgi i den kattrelaterade oron som råder här hemma. Drömmer mig tillbaka till sensommaren 1994, med allt vad den innebar för en nykonfirmerad femtonåring...